En dialog

Ran: Käre Platon, får jag höra din teori om allt?

Platon: Ja min kära vän. Låt mig fråga dig först. Vad är allt?

R: Allt vi ser. Allt synligt?

P: Finns det något som vi inte kan se eller höra?

R: Ja. Det som kan tänkas.

P: Bra. De objekt som vi kan se eller höra eller känna finns i sinnevärlden, och de objekt som våra sinne inte når finns i tankens värld.

R: Du, jag och din penna tillhör sinnevärlden och dina idé tankens värld.

P: Korrekt. Sokrates är en människa, vi är människor. Tänk lite.

R: Sokrates, du och jag har gemensamt i att vara människa. Det finns något väsen i alla människor.

P: Ja, det allmän mänsklighet som alla människor har del i. Låt oss kalla det människans idé. Kan du tänka dig cirkelns idé, det godas idé, det dåligas idé?

R: Ja, det kan jag. Jag föredrar att kalla det människans form, det godas form osv. Då är Sokrates en individ vi ser av människans form. Att hjälpa andra är av det godas form.

P: Kan du se en form?

R: Nej. Individ är det som ses och form det som tänkes.

P: Finns det annat än individ som kan ses?

R: Skuggor, reflexer och avbildning?

P: Ja, dessa avbildningar kan man se också. Finns det något annat än form som kan tänkas?

R: Jag kan tänka på ett tal. Så matematiska objekt kan tänkas.

P: Vad har vi nu i allt?

R: Vi har individer och avbilningar som kan ses, vi har former och matematiska objekt som kan tänkas.

P: Bra. Nu drar vi en linje, och våra ting har var sin plats här.

+-------------+----------------------------+-------------+----------------------------+
avbildningar          individer                  tal                   former
 
R: Jag kan se att ju högre på linjen klassen ligger, ju avancerade förmåga krävs för att känna eller tänka på den.

P: Bra. De två högre segment har högre värde eftersom de ger kunskap, dvs uppfattning av det sant varande. De två vänstra segment ger åsikt. Ju högre på linjen ju högre grad av verklighet och sanning den klass innehåller. Nu kan vi kompletterar linjen om det varande med vårt vetande.

P: Förnuft är filosofiskt tänkande, rent tänkande, vars metod är dialektiken och vars föremål är formerna. Eftertanke eller förstånd är matematisk forskning, vars metod är hypotetisk och vars föremål är abstrakta föremål som tal och geometriska figurer.

R: Varför värdesätter du förnuft högre än eftertanke?

P: Den filosofiska dialektiken är överlägsen matematiska resonemang eftersom den har en klar förståelse av relationen mellan hypotes och sanning.

R: Hur så?

P: Matematiker behandlar hypoteser som axiom, av vilka de drar slutsatser och som de inte känner att de behöver berättiga. Dialektiker går däremot en uppåtstigande väg där man "gör sig av med antagandena - avhypoteser hypoteserna - och går fram till själva grunden för att vinna bekräftelse." Den icke-hypotetiska princip som dialektiken uppstiger till är det godas form.

R: Människor individers förmåga varierar. Jag tror att genom utbildning kan man utveckla sina förmågor. Jag tycker att den ideala staten bör styras av goda och intelligenta människor.

P: Du menar goda och kloka? de som strävar efter det godas form, källan till sanning och kunskap.

R: Ja, dina goda och kloka filosofer ska styra den ideala staten. Men individers vilja varierar också. Även alla har potential att utvecklas, så finns de som inte vill utbildas och utvecklas. Vad bör samhället göra med sådana?

P: Det kan du fråga din lärare.

R: Tack för det.