Göra bästa av

知己知彼，百战百胜 (Zhījǐzhībǐ, bǎi zhàn bǎishèng) är ett idiom från Sunzi "The Art of War". Det säger "Om du känner fienden och känner din själv, kommer seger garanteras".

Detta vinnande koncept fungerar även utanför kriget, det fungerar egentligen i alla situationer. För att göra det mest av det, behöver du lära känna omgivningen (situationen/objekten) väl och känner dig själv väl.

För student, om hen har koncenterat sig på lektionen skulle hen har lärt sig bra om saken, och senare har hen stor sannolikhet att få bra resultat i provet. Om hen har koncentrerat sig på lektionen och sedan har även efterbearbetat saken, kommer hen ha ännu större sannolikhet att få bra resultat. Om hen har preppat innan lektion, gjort bra på lektionen och efterbearbetat saken, ett bra resultat på provet är nästan garanterat. Om hen har gjort allt med prepp, lektion och efterbearbete, och hen samtidigt är medveten om sina egna starka sidor och svaga sidor, så är hen garanterad att kunna behärskar saken och få ett bra resultat i provet.

För att göra ett bra val i ansökning till högre utbildning, är det bra att du vet vad du är intresserade av. Även om du nu inte är säker på vad du är intresserad av, behöver du veta vilka utbildningar/kurser som finns. Det är mycket möjligt att du hittar kurser som du inte själv visste att du skulle vara intresserade av innan du ser den. Lära känna det och lära känna dig själv, så får du en perfekt match.

När man reser är man förmodligen medveten om sin interesse, tid och budget. Ju mer du vet om resmålet ju bättre kan du använda din tid på bästa sätt. 

Min senaste semester var på Fuerteventura. En vecka på ett hotell med många aktiviteter. Det var mycket sol, mycket strandpromenad och många aktiviteter. Jag var mycket nöjd med semestern men jag hade missat en sak. Sista dag ville jag ha en massagebehandling på hotellets spa. Den var fullbokad. Om jag hade kollat på hotellets karta noga skulle jag ha tittat förbi spa och gjort en bokning i tid. Nu har jag lärt mig. :-)

Tack kompisar

För ett par dagar sedan tog jag min första kvällspromenad i vinter. Det var skönt och då tänkte jag att jag inte hade sett mina kompisar -- en svanfamilj på länge.

Ikväll var jag ute och promenerade igen. Jag var glad och var tacksam för de fina dagar och kvällar vi haft under hösten och vintern. Och plötsligt såg jag mina svankompisar. Jag blev så glad att se dem, mamma, pappa och barnen. Jag hade inte bröd med mig men jag har nyttiga bröd hemma, så jag bestämde mig för att gå hem och hämta bröd. Klockan var tio när jag hade gått drygt tre kilometer och var tillbaka där svanarna var. Då var de inte längre där. Jag blev inte ledsen, jag tänkte att det var bra att de gick och lade sig tidigt. Jag gick glatt lite vidare men det låg en del skräp i vattnet som jag inte var glad att se. Jag började plocka upp en plastpåse ur vattnet och lägga den i papperskorgen. På väg hem hade jag flyttat ytterligare fyra plastpåsar och en bit frigolit från vattnet till papperskorgen. Tack mina svankompisar. Tack vare er såg jag och tog upp plastpåsarna. Jag kanske kommer och försöker träffa er imorgon igen.

Ett leende

På min lunchpromenad häromdagen gick en liten flicka med sin mamma på mötande håll. Hon drog min arm när hon passerade mig. Mamman bad om ursäkt "Förlåt. Hon är arg. Hon är arg på sin mamma." Jag svarade "Hon är inte arg. Vi har så fint väder nu, vi alla är glada. Jag tror att hon vill hälsa på mig." Jag vände mig och kom närmare till flickan, böjde mig så mitt ansikte var på samma höjd som hennes ansikte. "Du är så vacker. Tack för att du vill hälsa på mig. Det är så fint väder. Vi är alla glada, eller hur?" Hon log, och pussade mig på kinden. Mamman sa "Hon är autistisk. Förlåt." Jag sa "Hon är fin. Jag är glad att hon hälsade på mig. Hoppas ni har en trevlig promenad i det fina vädret."

Oh, jag har automatiskt reagerat som Marva Collin. Jag är glad för det. Jag önskar att jag kunde möta flickan och mamman igen, då skulle jag rekommendera mamman att läsa boken "Marva Collin's way".

Maybe my way is also a lovely way. :-)

En gång på väg hem stannade en mötande äldre dam med rullator framför mig och sa "Du har ett så vackert leende."
-- "Tack så mycket! Du är så vacker och har också ett jättefint leende." svarade jag.
-- "Vill du ha en tidning? Den har jag redan läst." Hon tog upp en damtidning ur sin rullator och räckte mot mig.
-- "Tack så mycket! Men jag tror inte att jag kommer att ha tid att läsa den. Du kanske vill läsa den igen sen."

Efteråt tänkte jag att det kanske var bättre om jag hade tagit emot tidningen. Hon såg någon som gjorde henne glad och ville ge någoting. Hon skulle bli gladare om jag hade tagit emot hennes erbjudande.

Jag önskade damen en fortsatt trevlig dag och gick vidare hemåt. Efter bara ett par hundra meter hälsade två tjejer på mig som stod utanför deras port och rökte. "Hej". "Hej". "Du ser så glad ut". "Tack! Roligt att höra. Ni är också glada ock trevliga".

En liten glad gubbe hälsade på mig när jag promenerade på Reimersholme för ett par veckor sedan. Han pekade mot Gröndal och sa "Titta där, det gråa fabriksområdet. De ska bygga hyresrätt där." Vi hade ett liten trevligt samtal och båda gick vidare ännu gladare.

En gång såg jag själv ett vackert leende. En dam med ett vackert leende stod i tunnelbanevagnen, hennes ansikte lyste, och jag tyckte att hela hon lyste av glädje. Jag tittade runt. Förutom en tjej med ett fint leende, såg inga andra glada ut. Killen som satt bredvid tjejen såg ledsen ut trots sitt glada sällskap. De pratade, hon med glada ögon och mun medan han med trötta ögon och neddragna mun. Stor kontrast.

Tänk om alla kan tänka på något positivt. Tänk om alla lyser av glädje. :-)

Marva Collin's way

"Let's not cry about what's wrong with this world," Marva told them. "Complaining isn't going to change things. Learn all you can so you will become the doctors, the lawyers, the politicians, and the thinkers. Then you can change things yourself."

 

It had been a wonderful year for the children. They had achieved in our one-room school as they could not have in schools with large budges, resource centers, and all sorts of teaching aids and audio-visual equipment. The most important reason was that their attitude about school had changed.

 

If you have a positive attitude about yourself, then no one can put you down for who you are or where you live.

 

The concept of self-determination goes hand in hand with self-discipline. The general rule in my class was that behavior contributing to the learning process or benefiting another child was acceptable. Anything that took away another child's right to learn was not.

 

Once children learn how to learn, nothing is going to narrow their minds. The essence of teaching is to make learning contagious, to have one idea spark another. A discussion of Little Women included everything from a lesson on the Civil War to an explanation of the allegory in The Pilgrim's Progress, which the little women in Alcott's novel loved to act out. When the children studied Aristotle, they learned the principles of logical thinking. Plato's Reppublic led to de Tocqueville's Democracy in America, which led to a discussion of different political systems, which brought in Orwell's Animal farm, which touched off a discussion of Machiavelli, which led to a look at Chicago's city council.

 

The great books were their greatest teacher. These books are over the head of the student reader; that is the purpose of reading them. We read to stretch the mind, to seek, to strive, to wonder, and then reread. The great books are great teachers because they demand the attention of the reader.

 

Ovan är några stycken från andra halva av boken "Marva Collin's way".