För ett par dagar sedan tog jag min första kvällspromenad i vinter. Det var skönt och då tänkte jag att jag inte hade sett mina kompisar -- en svanfamilj på länge.
Ikväll var jag ute och promenerade igen. Jag var glad och var tacksam för de fina dagar och kvällar vi haft under hösten och vintern. Och plötsligt såg jag mina svankompisar. Jag blev så glad att se dem, mamma, pappa och barnen. Jag hade inte bröd med mig men jag har nyttiga bröd hemma, så jag bestämde mig för att gå hem och hämta bröd. Klockan var tio när jag hade gått drygt tre kilometer och var tillbaka där svanarna var. Då var de inte längre där. Jag blev inte ledsen, jag tänkte att det var bra att de gick och lade sig tidigt. Jag gick glatt lite vidare men det låg en del skräp i vattnet som jag inte var glad att se. Jag började plocka upp en plastpåse ur vattnet och lägga den i papperskorgen. På väg hem hade jag flyttat ytterligare fyra plastpåsar och en bit frigolit från vattnet till papperskorgen. Tack mina svankompisar. Tack vare er såg jag och tog upp plastpåsarna. Jag kanske kommer och försöker träffa er imorgon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar