Ett leende

På min lunchpromenad häromdagen gick en liten flicka med sin mamma på mötande håll. Hon drog min arm när hon passerade mig. Mamman bad om ursäkt "Förlåt. Hon är arg. Hon är arg på sin mamma." Jag svarade "Hon är inte arg. Vi har så fint väder nu, vi alla är glada. Jag tror att hon vill hälsa på mig." Jag vände mig och kom närmare till flickan, böjde mig så mitt ansikte var på samma höjd som hennes ansikte. "Du är så vacker. Tack för att du vill hälsa på mig. Det är så fint väder. Vi är alla glada, eller hur?" Hon log, och pussade mig på kinden. Mamman sa "Hon är autistisk. Förlåt." Jag sa "Hon är fin. Jag är glad att hon hälsade på mig. Hoppas ni har en trevlig promenad i det fina vädret."

Oh, jag har automatiskt reagerat som Marva Collin. Jag är glad för det. Jag önskar att jag kunde möta flickan och mamman igen, då skulle jag rekommendera mamman att läsa boken "Marva Collin's way".

Maybe my way is also a lovely way. :-)

En gång på väg hem stannade en mötande äldre dam med rullator framför mig och sa "Du har ett så vackert leende."
-- "Tack så mycket! Du är så vacker och har också ett jättefint leende." svarade jag.
-- "Vill du ha en tidning? Den har jag redan läst." Hon tog upp en damtidning ur sin rullator och räckte mot mig.
-- "Tack så mycket! Men jag tror inte att jag kommer att ha tid att läsa den. Du kanske vill läsa den igen sen."

Efteråt tänkte jag att det kanske var bättre om jag hade tagit emot tidningen. Hon såg någon som gjorde henne glad och ville ge någoting. Hon skulle bli gladare om jag hade tagit emot hennes erbjudande.

Jag önskade damen en fortsatt trevlig dag och gick vidare hemåt. Efter bara ett par hundra meter hälsade två tjejer på mig som stod utanför deras port och rökte. "Hej". "Hej". "Du ser så glad ut". "Tack! Roligt att höra. Ni är också glada ock trevliga".

En liten glad gubbe hälsade på mig när jag promenerade på Reimersholme för ett par veckor sedan. Han pekade mot Gröndal och sa "Titta där, det gråa fabriksområdet. De ska bygga hyresrätt där." Vi hade ett liten trevligt samtal och båda gick vidare ännu gladare.

En gång såg jag själv ett vackert leende. En dam med ett vackert leende stod i tunnelbanevagnen, hennes ansikte lyste, och jag tyckte att hela hon lyste av glädje. Jag tittade runt. Förutom en tjej med ett fint leende, såg inga andra glada ut. Killen som satt bredvid tjejen såg ledsen ut trots sitt glada sällskap. De pratade, hon med glada ögon och mun medan han med trötta ögon och neddragna mun. Stor kontrast.

Tänk om alla kan tänka på något positivt. Tänk om alla lyser av glädje. :-)