Tack än en gång

Solen skiner. Hög tid att hämta mina förbeställda solstolar från Mio Möbler. Jag åkte glatt med mina två solstolar på tunnelbanan. När jag gick på den stängda rulltrappan på tunnelbanestationen tänkte jag att det var bra träning för armmusklerna. Det var ca 600 meter att gå från tunnelbanan. Jag kunde gå men stannade på trottoaren för att vila lite. Då såg jag att en kille precis hade lastat klart något paket i en skåpbil som parkerat en meter ifrån där jag stod. Jag frågade var han skulle åka.
- "Bara fyra kvarter härifrån. Behöver du hjälp?"
- "Ja, tack! Får jag skjuts om det går för dig? Bara några hundra meter dit bort."
Inga problem. Den snälla och glada killen hjälpte mig in med solstolarna och senare ut med dem utanför min port. På den korta resan hann jag bara fråga "Vad heter du?" - "Tack så jättemycket för hjälpen, Tobbe!" - "Ha en fortsatt trevlig dag."

För många år sedan skulle jag åka till Hagaparken med mina föräldrar som var på besök. Medan vi väntade på bussen vid Odenplan frågade jag en tjej bredvid om det var rätt buss. Hon svarade ja och berättade om hur många stationer vi skulle åka, förklarade att det fanns två busshållsplatser vid Hagaparken och vilken vi skulle kliva av vid. Tjejen och vi klev på samma buss, och hon skulle åka en mindre strecka än oss. Innan hon klev av bussen gick hon till busschauffören och bad honom att påminna oss att stiga av vid Hagaparken. "Tusen tack!" vill jag ännu en gång säga till den hjälpsamma tjejen. Mina föräldrar var djupt berörda av hennes vänlighet och har berättat om denna lilla historia till många.

År 2008 besökte jag Malta. En dag när jag var på väg till färjan till systerön Gozo behövde jag byta buss i en liten stad/by. Det fanns inget tidtabell vid busshållsplatsen, och havet låg i närheten, så jag gick mot havet för lite extra sightseeing. Det var en vacker dag och jag tog en kort promenad längs havet. Det gick bara en kille med sin lilla dotter vid fyra-fem årsåldern på gatan. Jag bad honom att ta ett foto på mig med havet, och frågade om han visste när min buss skulle komma. Nej, det visste han inte. Jag gick tillbaka till busshållsplatsen och väntade. Några minuter senare kommer en bil, det var killen med dottern. Han sa att han gärna skulle skjutsa mig till färjan, för att han inte hade något annat särskilt att göra, och att åka till färjan kunna vara en bra utflykt för dem. Det var en trevlig biltur på sköna Malta, han berättade om området. Han hade jobbat på en tonfiskfabrik förr, men sedan några år tillbaka var tonfiskfabriken nedlagd pga att Medelhavet var utfiskat. Jag kom inte ihåg hans namn, men är tacksam och glad varje gång när jag tänker på Malta och hans hjälp.

Ett höstlov åkte jag och sonen till Sardinien. Vi bodde hos Sea Rooms Alghero. Det blåste och regnade i flera dagar. Båten till Neptune's Grotto var inställda. Hotellets ägare Giovanni tyckte synd om oss som kom för solens skull. Han skjutsade oss till några sevärdheter bl.a. berget ovanför Neptune's Grotto. Sista dagen bjöd han oss igen på en utflykt med sin bil. Tack så mycket, bäste Giovanni! Höstvinden var kall, men du lät oss känna mänsklig godhet och värme. Tack också för att du berättade om att det alltid regnar i Alghero i början av november. 

Jag blir glad när jag hjälper andra. De flesta är goda och vill också hjälpa till. :-)